Händer mest ingenting här, känner mig ruskigt hängig idag. Jag har nog dragit på mig någon förkylning, nös och hostade hela natten lång. Så nu ska jag nog dra på mig "offerkoftan" och lägga mig i soffan.

En riktigt urusel (dvs för ändamålet jättebra) B-actionrulle skulle sitta fint. Helst nått med Jean-Claude Van Damme eller någon annan talanglös kampsportshjälte. Men vi får se vad Ida säger, hon har precis ockuperat soffan. Men hon kanske också vill kolla på film, tvivlar dock på att det blir menlöst dödande på skärmen då. Fast nu blev jag faktiskt tveksam på om jag har någon B-rulle att titta på, allt sånt där har man ju på gamla VHS-kasetter i nån låda i garaget.
"Dem kan ju var kul att ha någon gång..."-konceptet, ni vet.

Vi får se hur det blir. Ha det bra så länge.

Dagen har hittills bara bestått av gitarrklinkande och musiklyssnande. Har bland annat gett lite artister och band jag aldrig riktigt fastnat för en andra chans. Jag blir så sur när jag hör musik jag gillar men på nått sätt känns det inte fulländat. Det är nästan jobbigt att vara så kräsen... Praktexemplet på ett band jag gillar men ändå inte fastnat för helt är The Script. Kan inte sätta fingret på vad det är som känns så fel. För mycket pop, för lite rock? Jag vet inte... Tror nästan det kan vara att killen sjunger med nästan lite för "clean" röst för att musiken ska kunna kännas tillräckligt rå och äkta. Jag har dessutom äntligen fått chansen att verkligen lyssna igenom hela nya Band of horses-plattan. Helt ok, nästan lika bra som tidigare material.

För att ge ett lite annorlunda musiktips måste jag nämna brittiska indierockbandet Protocol. Ett skitbra band jag upptäckte för en tid sen. Tyvärr blev deras karriär mycket kort och de splittrades innan deras platta släpptes. De spelade bara in några singlar och en EP, tror jag. Den här låten skulle bli deras tredje singel men hann aldrig släppas innan skivbolaget dumpade dem.

Då var det dags för den långa uppdateringen. Tror ni jag kommer på något att berätta? Svaret är Nej.
Vart ska jag börja någonstans?

Har varit ute och knäppt en hel del kort idag. Ida har skaffat sig en ny kamera. En Sigma SD14. Tidigare har hon knappt lyssnat när jag har propagerat för vilken JÄVLA bra kamera det är. Jag har nämligen spanat på den sen i augusti förra året. Då kostade den dock 15000 kr bara för kamerahuset, så då fanns det inte på kartan.


Ett grymt bra köp måste jag säga. Sigma SD14 är lite av ett svart får i familjen "digitala spegelreflexer". Den har både blivit hyllad och sågad. Men det gäller ju egentligen allt som inte följer normen. Anledningen till att jag, från första gången jag läste reklambrochyren, älskar den här kameran är att man tagit bort alla onödiga funktioner. Allt jävla lulllull är borta. Inget auto-läge, ingen elektonisk pop-upblixt mm. Bara det man behöver för att ta kort helt enkelt.

Det man har lagt fokus på är sensorn. Bildkvalitén är överlägsen för sin prisklass och kan tveklöst jämnföras med kameror som kostar 4 ggr så mycket, om inte mer. Det man har gjort är att man har tagit RAW-formatet till en helt ny dimension. RAW-formatet heter . X3F och är avsevärt mer välutvecklat än både Nikons .NEF och Canons .CRW. Ihop med den unika Foveon X3 sensorn skapas alla X3F-bilder i tre lager. Ett lager för varje RGB-kanal. Både Nikon och Canon har varit inne på samma idé men skippat projektet då baksidan av den här bildupptagningstekniken är att kamerans bildhastighet minskar drastiskt. 3 bilder per sekund är maxhastighet, jämfört med 4,6 bilder per sekund hos t.ex. Nikon D90 eller hela 6 per sekund hos Nikon D300. Sen finns det självklart flera "nackdelar" med den här kameran. Framför allt är skärmen liten för kamerans storlek (2,5 "- dvs samma som Nikon D40) och har färre färger än de felsta andra kameror på marknaden. Men vem tittar på bilderna i kameran? Om man tillhör den skara som prioriterar bildkvalitét framför funktioner är SD14 ett otroligt bra val för alla med begränsat pengaflöde.


Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk, det skulle ju bli min kamera... men jag tänker se den som vår.

Jag tog en hel del bilder med den, framför allt porträttfotografier på Ida. Tänkte visa några även om jag misstänker att en del liknande bilder även kommer dyka upp på hennes blogg. Anledningen till detta är att jag typ alltid tycker att hon väljer fel bilder att visa upp :P

..som aldrig skriver. Det tänker jag fortsätta med... tillsvidare. Av den enkla anledningen att jag måste sova. Verkligen MÅSTE sova. Jag ska se till att få tummen ur röven och skriva en rejäl uppdatering imorgon bitti, när jag är tillbaka från jobbet.
I´ll see you at 6 AM.


Det är kallt. Du är den som är den.
Kommer och går som du vill.
Jag är ingen alls och synnerligen inte mig själv.
Det var längesen nu.

Överallt, är jag någon du känner igen, som den,
du någongång brytt dig om.
En "ingen alls" om någon frågar, att du inte skäms!
Det var nog längesen.

Här står jag, i skuggan av ett geni...

- Jag Själv... (Vilket förövrigt vore ett jävligt ballt namn)
______________________________________________

Edit 06:14: Jag ljög. Orkar inte skriva. Har för mycket att få ur mig samtidigt som jag sovit för lite för att kunna formulera mig. Förlåt... Ok, jag vet. Ingen bryr sig ändå. Får skriva typ vid frukost, dvs lunch för de flesta av er.

Lyckades ta mig upp till kl 11.00. Precis som jag ville. Ida fick tjata i en kvart visserligen. Men det är inte jag som ligger kvar och drar mig, hon är lite krasslig flickan. Jag har precis tagit en dusch. Känner mig halvt om halvt som en nya människa. Fattas bara en jättekopp kaffe så kommer det kännas som om varenda cell i min kropp har bytts ut.

Annars då? Bensinpriset ligger under "tian" , 9.94 kr/L, för första gången på säkert 3 år. Det känns bra när man bor på landet. Ibland känns det som jag inte gör annat än att köra bil hela dagarna. Åka hit, åka dit, skjutsa hit, skjutsa dit.
Mer? Jag håller på och spelar in en ny låt. Sket i det tidigare projektet. Problemt nu är bara det att min mikrofon är ap-kass. Musikkvalitén blir hur bra som helst medans sången låter som nån gammal kassetbandsdemo från 80-talet. Inte så kul. Måste skaffa en kondensatormik. Men det känns inte direkt som vår budget tillåter det... inte på långa vägar. Men jag kanske ska försöka leta rätt på en begagnad till bra pris att önska mig i julklapp av morsan och farsan. Vi får se.

Ha det sålänge.

Eftersom jag är sämst i världen på att knäppa kort, och jag vet hur jävla tråkigt det är med långa jäkla textinlägg bifogar jag en skärmdump på mitt musikprojekt. Kul? - Nej. Nödlösning? - Ja. Börjar lära min Studio Logic nu. Eller.. iaf behärska det. Rena grekiskan ju...



Nu vidare till den där jättekoppen kaffe.

Fan jag blir så arg på mig själv. Gårdagen blev inte som väntat så jag fick ingen tid för mig själv ändå. Ida skulle vara borta hela dagen idag istället. Problemet är att jag är så jävla utmattad att jag har sovit bort hela dan istället för att ägna den åt sånt jag vill göra. Jag vill spela in en massa, massa musik.

Sånt här kan ta knäcken på mig. Det är alltid såhär. Jag vill inte sova! Kan inte min jävla kropp förstå det? Undrar om det finns någon till i vårt långa land som lyckas sova igenom praktiskt taget allt.

Mitt desperata morgonförsök ser ut såhär: 4 st otroligt jobbiga alarm på mobitlefonen, på rad. Samtidigt som vår "retroklocka"(ni vet en som med en hammare som dunkar på två bjällror... typ), står UNDER sängen. Jag lägger mig alltså på golvet I SÖMNEN och fiskar fram klockan, jag kan nämligen knappt nå den när jag är vaken. Sen stängs den av... därefter är det kört. Vaknar med "retroklockan" på bröstet. Gick och la mig 08.50 och skulle gå upp 11.00. Vaknade 14.45.

Det värsta är att min kropp inte fattar att om den inte gör som jag vill så tänker inte jag gå den till mötes heller. Tänker sannerligen inte gå och lägga mig ikväll. Jag har inte tid för det. 5 timmars sömn per dygn, thats it! Mer ska fan inte behövas.

Aja. Nu har jag fått ur mig det iaf. Ska försöka lägga ut ett lite vettigare inlägg på eftermiddagen. Om inte mig kropp går till motattack nu, ger mig typ diareé eller nått. Skulle inte förvåna mig ett dyft.

Usch vad tom jag känner mig idag. Vet inte vad jag ska skriva. Men skriva, det måste jag göra. Jag vet hur det blir annars. Om jag inte håller bloggen igång kommer jag att tröttna. Som med allt annat jag gör. Tror det har nått med mitt kön att göra...
För visst är det så? Vi killar är ju experter på att påbörja projekt vi aldrig avslutar. Ännu värre blir det ju då att ha en blogg, som faktiskt skulle kunna ses som ett projekt UTAN slut. Känns dödsdömt... Måste vara därför bloggvärlden domineras av er med bättre gener för ändamålet. Men jag är inte den som ger mig.

Idag börjar en ny kurs. Jag ska ta datorkörkort (!). Vi får se hur kul det blir. Vem vet, jag kanske lär mig något? Men det är bara kursstart idag så jag ska inte vara på skolan så länge. Sen ska jag hem och spela gitarr för kung och fosterland. Ida är nämligen borta idag, då får man passa på.

Take care...

Än en gång täcker snön glesbygdens landsvägar och fält. Hoppas den stannar kvar, jag blir sjuk av mörkret.

Sitter här tok-speedad på koffein. Har bunkrat upp med billig energidryck inför dagen, hade nämligen inte tänkt gå och lägga mig. Ska vända tillbaks dygnet hade jag planerat. Det kan nog behövas.

En gammal vän kontaktade mig på msn igår. Det kändes kul, med en stor fet släng av ångest. Nattens runda har varit tankad med minnen från när man var typ 14-15 år och inte hade några bekymmer. Eller snarare; Man trodde att man hade all världens bekymmer vilket man idag inser var ganska befängda tankar.
Tänk så många det är man tappat kontakten med... Det blir väl så. För några år sedan hade man (läs: jag) väl för vana att ta vänner förgivet. Kanske gör det fortfarande? Måste fan ta och ringa en polare idag. Den jag typ alltid tar för givet. Den ända jag har kvar från barndomsgården. Har gått på tok för lång tid sedan vi snackade nu.

Aja. Nu ska jag storstäda. Måste hålla högt tempo så jag inte blir trött. Dessutom har jag och Ida kommit överenns om att vi ska diska varannan dag, så det blir rättvist. För mig sprack det direkt. Så nu har jag ett "fyra-dagars-berg" att ta itu med. När jag betat av städningen ska jag se till att få lite tid över till musiken...

Just ja. Måste berätta något tämligen pinsamt. När jag satte mig i bilen efter jobbet slog jag på radion. Kom in mitt i en en låt.
"Shit, vad är det här? Den är ju riktigt shysst. Kanske lite mainstream men ändå rätt bra för att vara på radion"
Det visade sig att det var Take That´s nya singel "Greatest Day"... Kändes sådär...



Edit 08-12-05  06:59:
Fan... Jag tycker fortfarande den är bra... Fan, fan, fan. Min världsbild faller samman...

Japp. Det är jag det.
Jag förstår inte riktigt vart dagarna tar vägen. Har inte gjort nått vettigt alls idag. Men nu ska jag ta mig i kragen. Inte "imorgon ska jag", utan NU! Är trött på det här nu...
Har fastnat med musiken igen. Fet svacka måste jag säga. Men det är fan svårt att hålla på utan att störa Ida. Kul för henne att lyssna på exakt samma gitarr-riff, om typ 8 takter, i säkerligen 2 - 3 timmar i rad? Antagligen inte. Jag får sådana vibbar iaf :P
Nej nu överdriver jag. Inte mycket, men litegrann.

Dagen Roliga:
Var på affären nyss och upptäckte att LORANGA har bärjat säljas igen. Snacka om nastalgi. Måste vara snart 15 år sedan den såldes i Sverige. Jag har tjatat om den där läskeblasken sen dess tror jag. Nu väntar jag bara på att Hemglass ska ta tillbaks "Svalan" i sortimentet. Eller var det GB som hade den? Skitsamma. Godast i glassväg någonsin var den iaf.

Dagens Tråkiga:
Här hade jag tänkt skriva ett jätteinlägg om pengar och dess effekter på individens psykiska välmående.
Men jag orkar inte... Tänk, jag orkar inte ens vara arg idag.

Nu blev det visst tyst ett tag igen. Det blir lätt så.
De senaste dagarna har varit helt skruvade. Jobb, skola och tjafs. Inte det roligaste...

Helgen blir annorlunda. Ida ska bege sig ca 25 mil söder ut i landet, för att träffa världens goaste tjejer. Enligt henne iaf,
och jag tror hon har rätt. Hoppas ni får det skitkul tjejer!

Min helg kommer spenderas i Örebro, tillsammans med Foppa. Vi planerade in en tripp när jag fick veta att Ida skulle bort. Tanken är att vi ska ta bilen till Örebro, dela på en flaska Père Kermann's för att sedan ge oss ut och prova på kroglivet där.
Vi gjorde en liknande vända i Uppsala för typ tre år sedan. Den kvällen blev högst... intressant.

Nu ska vi ta en sväng i min nya lilla plutt-bil och köpa typ strumpbyxor eller nått... jag lyssnade inte så noga.
Ha en kanonfredag!

.. det ohyggligt långa, tanklösa och förbannat elaka inlägg jag just skrev till någon, som jag av respekt aldrig kommer publicera,
vill jag bara få ur mig att:


Ibland hatar jag.
Att jag älskar dig.
Så JÄVLA mycket!

Det blir så mycket svårare att vara arg då.

Idag skulle bil en lugn dag. En helt vanlig dag. Jag skulle trixa klart det sista på nya låten jag håller på att spela in och plugga klart det sista på en svenska uppg. Men så blev det inte...

I natt trotsade jag Moder Natur och gav mig iväg i snöstormen till jobbet kl 02.30. För att sedan ta mig hem helskinnad till kl 05.50. Precis som vanligt. Jag väckte Ida och åt frukost, trixade lite musiktjafs och sen, 07.25 var det dags igen. Ida skulle till tåget... Moder Natur hade fortfarande PMS och pulversnön yrde i hastigheter upp till 35 m/sek. Trots detta gick det än en gång som en dans hela vägen in till Enköping. Jag säger hej då till Ida vid stationen och beger mig hemmåt igen.

På vägen hem sitter jag och planerar ett längt jävla inlägg om snön och hur jävla svårt det är att övervinna början till en ny istid. Då speciellt i en Italiensk skitbil byggd enbart för familjepicnic på den italienska rivieran.

Exakt då tappar däcken greppet. Jag körde inte speciellt fort, det var raksträcka och inga andra särskillda omständigheter. Jag känner hur bilen får spinn och på bråkdelen av en sekund har jag roterat
2,5 varv runt min egen axel och forscherat staketet till en hästhage. Med en stor smäll flyger reservhjulet som låg i bagaget ut genom rutan på bakdörren på förarsidan. Några decimeter längre fram och jag hade varit ett huvud kortare nu.

Det är glas överallt. Bilen är tveklöst klar för skroten. Hela förarsidan är mosad och jag kan inte öppna någon dörr då det antingen är täckta i snö eller så pass deformerade att de sitter fast. I bilen blev jag fast.
Jag ringde Ida och berättade vad som hade hänt. Direkt efter det ringde jag min käre far som satte sig i bilen 4,5 mil i snöstormen för att komma till min undsättning. Ett flertal bilar passerade undertiden jag satt insnöad. Men igen stannade!
Vad fan hade hänt om jag hade haft alvarliga skador? Det vill jag inte tänka på....

Helgen har snart rusat förbi. Jag blir så trött på att jag inte hinner med nånting jag vill göra. Måste pyssla klart med inpelningen av en ny låt. Jag börjar bli nöjd, känns dock jäkligt ovant att höra min röst på engelska. Tål det inte. Men men... Det blir nog bra till slut.

Har städat bort hela kvällen, det är bra det också visserligen, men inte det roligaste som finns. Nu ska jag se till att göra något vettigare av kvällen än att sitta här. Eller jo, jag kommer nog rent fysiskt sitta här. Men mina tankar kommer inte befinna sig i bloggvärlden.
Om jag känner mig själv rätt blir det nog ett inlägg runt 06.00 istället...