Etanol

Då jag jobbar som tidningsbud läser jag en hel del tidningar. Om och om igen har jag läst artiklar om den akuta bristen på begagnade bilar. Många unga får lägga ut allt för stora pengar på att skaffa sig sin första bil. Är efterfrågan stor så stiger priserna. Så här har det varit i några månader nu.

Jag har under de senaste månaderna retat mig något ohyggligt på Renaults nya kampanj, "SVERIGES NYA SKROTNINGSPREMIE!"

Jag citerar från hemsidan:
"..därför introducerar vi på Renault en skrotningspremie på 20 000 kr till dig som skrotar din minst 10 år gamla bil och köper en modern, bränslesnål och säker Renault..."

Renault tycker alltså att det är bättre att jag skrotar min 10 år gamla bil, och då får 20 000 sek i rabatt, hellre än att jag säljer bilen för samma summa till någon som blir skitglad över en nygammal, fullt funktionell bil. För att sedan använda pengarna för att köpa ny bil. Det här är inget annat än ett riktigt ruttet försök att få bort så många begagnade bilar som möjligt från marknaden. Enda syftet är att sälja fler nya bilar trots den rådande ekonomiska krisen. Och vem får betala? Självklart de som inte har råd att köpa en ny bil. Allt är som det brukar vara med andra ord...

Hur som helst tycker jag det är riktigt jävla ruttet.
Kommer nog aldrig sätta mig i en renault igen...

Jag tittade av en slump in på en blogg på "mest-aktiva-listan". Det visade sig vara en västeråstjej som drev bloggen och jag blev lite nyfiken på vem hon var. Hon visade sig vara ingen alls... precis som alla andra.

Jag hittade i ett inlägg lägre ner en länk till en artikel i expressen som handlade om unga tjejer som får enorm uppmärksamhet till följd av sitt bloggande. Det här är knappast något nytt fenomen och de finns många människor som ifrågasätter dessa unga bloggerskor. Bör man inte istället ifrågasätta vem i helvete det är som läser all jävla skit som skrivs i dessa bloggar?

Det är ju inte personen som ligger bakom bloggen som ska stå till svars för att 25 - 30 tusen idioter vill läsa deras dynga varje dag. Världen är en riktigt skrämmande plats.

För ca tre månader sen skrev jag att jag skulle försöka börja blogga igen. Det gick inte så bra. Nu är det dags för ett nytt försök. Det känns som det kommer att gå bättre den här gången. Vi går mot hösten och mörkret tenderar till att ta fram mina kreativa sidor. Om man nu kan kalla bloggandet för något kreativt. Jag vet inte.

Två timmar kvar tills jag sätter mig framför ratten och styr mot jobbet. Dessa 120 minuter ska användas väl. Gitarrklinkande står på planeringen. Jag börjar få stora problem med att jag hela tiden kommer på nytt material till låtar, snart kommer jag inte kunna hålla reda på allt. Men det ska nog gå att lösa. Det kommer nog bli större problem att knåpa ihop text till alltihop.

Nej, nu blir det en tallrik havregrynsgröt. På återseende.