Tillbaka från jobbet, som vanligt. Ännu en gång har mina fötter varit de första att lämna sina avtryck i den nyfallna snön. Det är en underbar känsla, att ensam bejaka världen när allt annat sover under det vita täcket. Men riktigt så var det ändå inte... Det är ju lördagsmorgon.


Lördagsmorgonen vimlar alltid av människor på lyset, på nattpromenad, på väg hem från kvällens otyg. De allra flesta möten med dessa människor är väldigt trevliga och uppiggande i ensamheten. Men inte alla.
I natt var första gången som jag upplevt ett "hot", eller vad jag nu ska kalla det, sen jag började jobba inne i Enköping. Tidigare jobbade jag i Stockholmsförorten Upplands-Väsby, där var obehagligheter en del av vardagen. Eller "varnatten" kanske är mer korrekt. Men Enköping har hittils kännts väldigt tryggt.

Situationen som uppstod var som sådan att jag kommer in på näst sista gården på distriktet. Nästan omedelbart upptäcker jag att det är ett bunt ungdomar vid sista höghuset på gården. 7 springportar senare kommer jag fram till kåken där de alla hänger i entrén. De är tre killar och två tjejer som söker skydd från snön. Jag tar tidningarna, går in och delar i huset och när jag sen kommer ut så står en av killarna och rotar i tidningsvagnen. Det känns för mig nästan upplagt för stök...

-  "Du jag tar den här." Säger killen när jag kommer ut genom porten.
-" Nej, det gör du inte. Ta en EP istället, jag har över-ex av dem." Svarade jag.
Han tittar på mig som om han funderar på att sätta emot. Typ: "Jag tar vilken jag vill... blablabla..", men det gör han inte.
-"Eeey, har du en cigg!?" -Frågar han sen.
-"Ja fan. Ge oss en cigg" Säger en annan kille. De andra två har båda ställt sig upp och kommit obehagligt nära.
"Nej. Jag har slutat. Det borde du också göra." Svarade jag direkt. Genom att svara på det här sättet skickar jag ut ett sublimt budskap. Jag gjorde det klart för dem att det inte fanns något att hämta.
De förstod ganska direkt att om de skulle försöka något skulle de sannorlikt hamna på hospitalet. Att jag var rädd, men inte för dem, utan snarare för vad jag skulle kunna komma att göra...
Vilket jag kan garantera stämmer fullt ut.

Killarna var uppskattningsvis i 18-års åldern. Men jag vet inte. Svårt att sätta ålder på en vuxen kropp med ett barns hjärna. Nu i efterhand tänker jag mer på de två tjejerna. De var avsevärt yngre. Kanske en 14 -15 år. Två tjejer som förövrigt var jättesöta och såg hur snälla ut som helst. Vad fan gör de ute och dricker sig fulla med jordens avskum kl 04.50?

Om de nu ska ränna runt på nätterna och hitta på jävelskap, vilket jag förvisso också gjorde i den åldern, måste det väl finnas bättre umgänge för den sortens verksamhet...