Riktigt ruttet, Renault.

Då jag jobbar som tidningsbud läser jag en hel del tidningar. Om och om igen har jag läst artiklar om den akuta bristen på begagnade bilar. Många unga får lägga ut allt för stora pengar på att skaffa sig sin första bil. Är efterfrågan stor så stiger priserna. Så här har det varit i några månader nu.

Jag har under de senaste månaderna retat mig något ohyggligt på Renaults nya kampanj, "SVERIGES NYA SKROTNINGSPREMIE!"

Jag citerar från hemsidan:
"..därför introducerar vi på Renault en skrotningspremie på 20 000 kr till dig som skrotar din minst 10 år gamla bil och köper en modern, bränslesnål och säker Renault..."

Renault tycker alltså att det är bättre att jag skrotar min 10 år gamla bil, och då får 20 000 sek i rabatt, hellre än att jag säljer bilen för samma summa till någon som blir skitglad över en nygammal, fullt funktionell bil. För att sedan använda pengarna för att köpa ny bil. Det här är inget annat än ett riktigt ruttet försök att få bort så många begagnade bilar som möjligt från marknaden. Enda syftet är att sälja fler nya bilar trots den rådande ekonomiska krisen. Och vem får betala? Självklart de som inte har råd att köpa en ny bil. Allt är som det brukar vara med andra ord...

Hur som helst tycker jag det är riktigt jävla ruttet.
Kommer nog aldrig sätta mig i en renault igen...

Vem läser skiten?

Jag tittade av en slump in på en blogg på "mest-aktiva-listan". Det visade sig vara en västeråstjej som drev bloggen och jag blev lite nyfiken på vem hon var. Hon visade sig vara ingen alls... precis som alla andra.

Jag hittade i ett inlägg lägre ner en länk till en artikel i expressen som handlade om unga tjejer som får enorm uppmärksamhet till följd av sitt bloggande. Det här är knappast något nytt fenomen och de finns många människor som ifrågasätter dessa unga bloggerskor. Bör man inte istället ifrågasätta vem i helvete det är som läser all jävla skit som skrivs i dessa bloggar?

Det är ju inte personen som ligger bakom bloggen som ska stå till svars för att 25 - 30 tusen idioter vill läsa deras dynga varje dag. Världen är en riktigt skrämmande plats.



Hallå i hålet

För ca tre månader sen skrev jag att jag skulle försöka börja blogga igen. Det gick inte så bra. Nu är det dags för ett nytt försök. Det känns som det kommer att gå bättre den här gången. Vi går mot hösten och mörkret tenderar till att ta fram mina kreativa sidor. Om man nu kan kalla bloggandet för något kreativt. Jag vet inte.

Två timmar kvar tills jag sätter mig framför ratten och styr mot jobbet. Dessa 120 minuter ska användas väl. Gitarrklinkande står på planeringen. Jag börjar få stora problem med att jag hela tiden kommer på nytt material till låtar, snart kommer jag inte kunna hålla reda på allt. Men det ska nog gå att lösa. Det kommer nog bli större problem att knåpa ihop text till alltihop.

Nej, nu blir det en tallrik havregrynsgröt. På återseende.

Akta dig. Var inte för trevlig mot polisen.

För hundrasjuttioelfte gången har jag bestämt mig för att dra igång bloggandet igen. Vet faktiskt inte varför det aldrig blir av.
Jag tenderar till att endast skriva när jag är förbannad...
eller åtmistodne lite arg. Måste bli ändring på det.
Jag har faktiskt nått att spy galla över den här gången med.
Nämligen Enköpingspolisen.

Till att börja med kan jag berätta att inte är särskilt sällan jag blir stannad av polisen om natten. Rena rutinkontroller brukar det handla om. Kolla körkort och blåsa i alkometern. Det tycker jag bara är bra. En del poliser brukar känna igen mig vid det här laget. Jag hejar på dem på distriktet och så. I måndags morse blev jag stannad igen.

"Tjena, vi har setts förut" säger jag och den ena polisen säger nått i stil med "Ja, jag trodde det var du."
Den här natten var det en kvinnlig polis med i bilen och efter det obligatoriska alkotestet säger hon att hon vill göra ett drogtest. Jag får sätta mig i bilen och följa en lampa med ögonen.
"Du är lite röd i ögonen" säger hon och jag svarar att "det kanske inte är så konstig eftersom jag jobbar natt".
Hursomhelst vill hon att jag ska följa med in til stationen och lämna ett pissprov.
"Visst" säger jag, för jag har ju inget att dölja. Väl på stationen får jag pissa i en kopp och provet är självklart negativt. Men den kvinnliga polisen är fortfarande helt övertygad om att jag är påtänd och förklarar att det finns många droger som inte syns på pissprovet. "Du är misstänkt för drograttfylleri och måste följa med och lämna ett blodprov på lasarettet" säger hon (!).
Jag förklarar att hon får misstänka mig för precis vad som helst eftersom jag vet att jag inte tagit något. Hon förklarar sen att jag visar flera tecken på narkotikapåverkan, bla. att jag var "för pigg, glad och social". När fan blev det olagligt? Efter att jag lämnat ett blodprov fick jag åka till jobbet, en och en halv timme försent. Kul början på veckan...

I Enköpingsposten (som jag själv delar ut) skrev man att "Polisen grep vid tretiden på natten en drogpåverkad 23-åring i dennes bil". Jag kan ju garantera att jag kommer skriva en rekorderlig insändare i tidningen så fort mina prover kommer tillbaka. Självklart negativa. Det ska bli skitkul nästa gång den kvinnliga polisen stannar mig.
"Du är lite röd i ögonen..." ska jag säga till henne.


Blekfisarna Jeppe och Jag. Bilden är tagen igår vid mungabadet.


För att inte bara skriva en massa bajskastning kan jag berätta att vi hade världens skönaste dag igår. Sol, Bad och Grillning. Underbart! Livet leker.

Texter & Tankar

Inatt är jag ledig, precis som alla andra är lediga imorgon. Jag kanske borde ta chansen och sova ut en stund... ..snart, jag lovar. Det är svårt att slita sig ifrån tystnaden och stearinljuset.

Det har varit en hyffsad skärtorsdag. Mindre bra början, riktigt otrevlig i mitten, men med ett mycket trevligt slut. Kvällen har med andra ord varit underbar. Annars rullar livet vidare. Jag håller på och gör upp en slags plan i huvudet. Ni vet en sån där "att göra" lista med ett ända syfte. Högre livskvalité. Den ser ut ungefär som nedan:

- Ta upp studierna igen
- Satsa mer på musiken... måste, måste, måste...
- Lära Jeppe spela bas
- Lösa några ekonomiska frågetecken
- Prioritera min tid bättre. Jobb-tid, Sov-tid, Egen-tid, Ida-tid. (Plugg-tid?)

Längre har jag inte kommit med listan. Det verkar väl inte allt för svårt än så länge... Imorgon ska jag iaf ägna nästan hela dagen till Ida-tid. Det lutar mot promenad ute på Ängsö...

Först nu.

Jag har hållit mig borta från bloggen ett tag. Typiskt mig att satsa etthundratrettio procentenheter på något ett par månader, för att senare tappa lusten helt. Ambivalens skulle man nog kunna kalla det... Det var inte förrän Ida påstod att någon påpekat min frånvaro som jag vaknade till.
I fortsättningen ska jag försöka hålla mig på någon slags übersvensk "lagom-nivå". Det gror för många frön uti mitt huvud för att jag ska kunna hålla ordning. En del ska jag plantera här på bloggen. Mest för att få plats för andra kreativa tankar.
Jag ska inte skriva av mig för mycket nu. Det kommer mer sen.

mjölk

Tjoflöjt. Det var ett tag sen jag skrev här.

Always stays the same

Sitter i soffan och tar det lungt. Tillvaron präglas av förträngda tankar om sånt man egentligen borde göra. Men jag orkar inte idag.

Jag har blivit helt kär i att frilägga bilder i Photoshop. Det finns hur många bra bilder som helst från serien nått inlägg ner med "Jätte-Jonathan". Skulle kunna lägga upp hur mycket som helst! :P
Lite väl ego bara...

Ida klagar på att jag bara lägger upp bilder på mig själv. Men vad ska jag lägga upp för bilder då? Den här bjuder på lite variation iaf. Tänk om man ändå kunde säga att man hade tecknat den... det vore nått.





Dagen citat: "Det kommer bli skönt att det är så litet  i nya lägenheten. Det är så jobbigt att gå så långt mellan rummen här!"
- Ida, som ligger i soffan och är jättelat.

Var ska man göra av allt?

Gårdagen och idag har präglats av städande. Inte av lägenheten, utan på datorerna. Det är helt sanslöst hur mycket man samlar på sig. Jag vet t.ex. inte hur många tusen fotografier det är sammanlagt, men många är det.
 
Anledningen till städandet är att jag måste göra mig av med min gamla dator. Den kommer nämligen defenitivt inte få plats i nya lägenheten. Dessutom har den prakiskt taget stått oanvänd sen i augusti, det blir lätt så om man är två personer på tre datorer. Nu måste jag ta reda på vad som finns på de olika datorerna och flytta allt till en backup-disk, bränna ner på DVD-skivor och knåppla. Men jag måste erkänna att jag får lite "faderskänslor" när jag tänker på att jag måste lämna bort den. Det är ju trots allt en jävligt bra dator, även om Windows är skrot.

Jag hade en liten idé om att jag skulle installera "Hackintosh" på den. Det innebär kort och gott att man tvingar en PC att köra Apple´s Mac OS X. Det går sådär...  Men jag ska fan lyckas!

Vad gör ni av alla era bilder?
Man kan ju inte fylla disk efter disk i all oändlighet.

Mitt försök till att installera Mac OS X 10.5.6 Leopard på min gamla PC.

Vi närmar oss tolvslaget..

Jag är tom idag, inte mycket att skriva. Har inte gjort någonting alls idag. Inget speciellt iallafall. Tänkte mest skriva ett inlägg för att putta ner den jättestora bilden på mig, så den inte är bredvid den lite mindre bilden på mig... det såg så dumt ut.

Om tio minuter börjar Scream 2, de måste jag se. Har alltid tyckt att scream-filmerna har varit riktigt bra. I sin genre förståss.




Nej, en öl till kanske inte skulle sitta helt fel...

Städning och Ego-bilder





Idag har jag varit sådär duktig som man borde vara jämt, eller lite mer ofta iaf. Jag har diskat och städat, inte hela huset men en bra bit på vägen. Det tar sån oerhörd tid för mig att städa. Bara badrummet tog en timme, så ni får stå ut med att jag skryter lite.

Annars har det varit en lugn dag. Jag har suttit vid datorn och gjort... ingenting. Eller jo, jag har knåpat ihop lite text men inte mer än så. Det kan vara skönt ibland det också. Sen har jag fotat lite (läs: För många) ego-bilder, med stativ och fördröjd utlösare. Resultatet blev faktiskt ruskigt bra. Jag ska se om jag kan använda några av bilderna här på bloggen.

Poppigare snubbe får man leta efter.

Århundradets kallaste natt...

.. och myror! Ge mig saltet...

Jisses, i natt var det kallt vill jag lova. Kallaste natten sen någon gång i Mars förra året skulle jag vilja påstå.


Igår var det ju Grammisgalan, som de flesta antagligen vet. Som vanligt när det gäller detta jippo var det ingen som fick rätt pris.

"Årets nykomling", till Kleerup... fett puckat. "Årets Producent" förtjänade han däremot, han har gjort ett grymt bra jobb.
Jag vill egentligen inte ens nämna "Årets manliga artist"... När jag såg de nominerade blev jag slagen av vilket ohyggligt dåligt utbud vi har av manliga soloartister i Sverige. (Bra sådana iaf, vi tycks ha ett oändligt utbud av den andra sorten.)
Det är bara att konstatera att Pop-Sverige domineras av tjejer.
Inte mig emot...

Det var väl ändå hyffsat att Anna Ternheim fick "Årets Kvinnliga Artist", även om Veronica Maggio förtjänade det typ sjutioelva ggr mer!

Mäkigast på hela galan var tveklöst när E.S.T fick pris för "årets jazz", när alla ställde sig upp och ingen tycktes vilja sätta sig igen. Han var en otrolig musiker Esbjörn Svensson. Dessutom var han ju Västeråsare i botten så honom har man ju sett på stan några gånger... och inne på Hagströms Musik.

"Årets grupp" blev ju såklart inte Kent... Men de hade folkets röster iaf. För mig kommer de alltid att vara "Alla tiders grupp", det finns inget i jämnförelse.

Jaja... då var det ur världen. På återseende.

Now I walk these streets...

..like a stranger in my hometown.

Då var det bestämt, vi hamnar i gamla goda Västerås igen. Vi har pratat om det ett tag nu och efter att Ida fått ett erbjudande på en lägenhet mitt i centrala Västerås har jag vandrat omkring som på nålar...

Vi var där idag. Lägenheten kändes hur bra som helst, om än ganska liten. Men det blir nog mysigt. Vi får se det så istället. Jag ska inte skriva mer om det, tror Ida tar hand om den biten. Kolla här.

Tidigare idag blev det budgetfika med Foppa (Kaffe på McDonalds), vi pratade om allt och inget. Mest om inget, iaf inget som intresserar vanliga dödliga. Nej... nu ska jag ta det lungt hela kvällen. Jag är ledig i natt, vilken jäkla lyx...



Klicka på bilden för att se den i större format!

Den här bilden är jag jäkligt nöjd med. Jag har den som skrivbordsbakgrund på datorn nu. Bilden är endast beskuren och "taggad", ingen övrig redigering har skett.

Smällbaka från helvetet

Känner mig inte så kry idag... det blev lite mycket hemma hos Jesper och Sandra igår. Inte så jag krälade eller mådde dåligt eller så, men tillräckligt för att känna mig som utdragen ur "legion of the living dead"  idag. Jesper däremot mådde inte så kalas vid typ 3-4 snåret...

Kom till sängs vid typ 05:30, på tok för sent för en gammal man. Tänk om man kunde var typ 16-17 igen. Vilken stålman man var då!

Träffade en gammal vän helt oväntat igår också. Han stod i kassan på macken när vi var iväg och köpte groggvirke, asgott att grogga på energidrycken "Burn"  btw. Kul som fan. Tack för korven Lugg! (Jag vill mig minnas att du sa att du hade tittat in på bloggen ibland)

På återseende!

Jag fattar ingenting...

Tydligen går det inte att kommentera mina inlägg.
Jag blir tokig på när sånt inte fungerar!



Var bara tvungen att uttrycka mitt missnöje...


EDIT:       Kl 18:17:
Det var jag som var hjärndöd igår kväll och felknullade alla kodmallar. Bra jobbat...

Tidigare inlägg
VECKANS LÅT:
Love is my drug - Protocol